Handlingsfrihet

Jag skrev i ett tidigare inlägg lite om min syn på en ”politisk karriär”. Jag tycker egentligen inte om att använda ordet karriär i detta sammanhang, eftersom politk inte bör vara en karriärväg. Jag märker nu i debatten om politikerpensioner att jag kan agera mer fritt utan att behöva tänka på en eventuell framtida politisk karriär, eller snarare hur jag förstör den genom att göra mig till en ”icke önskvärd” samarbetspartner för våra två största partier på Gotland.

Dessutom är den kör-till-det-brister-inställning jag har mycket intressantare. De hänsyn jag måste ta handlar inte om mig själv, möjligtvis om Folkpartiet och partiets möjligheter att hitta samarbetspartner i framtiden. Jag tror dock att det är bra att vi tydligt visar på vilka områden vi inte tänker kompromissa på. Och området demokrati och förtroende är ett sådant.

Debatt om politikerpensioner

På regionfullmäktige igår togs min interpellation (fråga) om politikerpensioner upp. Jag hade ställt två frågor:

1. Vad gör Region Gotland för att stödja de f.d. heltidsarvoderade politiker under 65 som uppbär pensionsutbetalningar att hitta en ny stadigvarande försörjning.

2. Har Region Gotland möjlighet att ställa krav på deltagande i aktiviteter som t.ex. jobbsökarkurser, yrkesvägledning, jobbcoaching eller andra utbildningsinsatser.

Frågorna ställde jag med anledning av den livstidsförsörjning som några av våra f.d. kommunalråd har.

Svaret från Regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) blev på respektive fråga 1: Inget, 2: Nej. Jag blev därefter bl.a. anklagad för populism av Hanna Westerén (S). Jag fick däremot stöd av både moderater, vänsterpartister och miljöpartister, som också anser att det är orimigt med livstidsförsörjning utan krav på att söka arbete, något som annars bara är förunnat ett fåtal företagsledare på högsta nivå (och det är inte rimligt där heller). Konstigt nog var det just Socialdemokraterna och Centerpartiet som undvek att stödja interpellationen, även om det bara var S som argumenterade emot. Jag uppskattar åtminstone den ärlighet som S uppvisade när de gjorde det. Jag har svårare för tystnaden från Centerpartiet. Vart ligger dessa partiers lojalitet. Hos Gotlands befolkning eller hos egna f.d. kommunalråd?

Syftet med min interpellation var att lyfta upp saken på dagordningen. Med tanke på orimligheten i avtalen måste vi åtminstone uttömma möjligheterna att göra något åt saken. I andra hand förhoppningsvis få de som uppbär denna pension att förstå att det kanske är lämpligt att börja söka jobb eller på annat sätt närma sig arbetsmarknaden.

Åke Svensson tyckte inte att det var hans eller regiondirektörens sak att fråga ”hur många arbeten har du sökt idag?” Det tror inte jag heller att det är. Men kanske en profesionell jobbcoach kan ställa de frågorna?

Helt klart var svaren jag fick otillfredställande. Jag kommer att jobba vidare med frågan med att presentera en motion i ärendet på nästa regionfullmäktige. Förhoppningsvis kan vi få till en bred uppgörelse om politikerpensioner.

Om politikerpensioner på Radio Gotland

Stefan Wramner (M) stödjer mitt initiativ

Juholt på väg ut? S på väg ut?

S-krisen blir allt värre. Jonas Morian, S-märkt skribent skriver här om hur S-höjdare undviker att ge Juholt stöd.

Personligen skulle jag bli väldigt förvånad om Juholt sitter kvar särskilt länge. Socialdemokraterna genomlider, precis som Eva Bofride skriver  på ledarsidan i Gotlands tidningar fortfarande av en stor brist på självinsikt. Först när självinsikten infinner sig kan partiet påbörja vandringen tillbaka. Frågan är bara när och om den gör det. Om inte är socialdemokraternas saga i Sverige all. Bara de mest inbitna hardcoresossarna kommer att klamra sig fast vid vad som en gång var.

Trots att jag inte tror på socialdemokratin som utvecklare av dagens samhälle sörjer jag lite partiets ovärdiga fall. Jag kommer från en familj som höll socialdemokratin högt, och flera av mina äldre släktingar födda i början av 1900-talet kunde tack vare dåtidens socialdemokrater få chansen att leva ett bättre liv. Men var tid har sin ideologi. Socialdemokratin behövdes i industrialismens Sverige. I dagens globaliserade värld behövs något annat. Jag ska nog inte sörja alltför mycket.

Offentlig upphandling i kris

Att offentlig upphandling inte fungerar som den ska är ingen nyhet. Jag har länge saknat debatten om hur man borde förbättra den offentliga upphandlingen. Först nu när det fullständigt spårar ur bl.a. på Caremas äldreboenden blir det rubriker. Bättre sent än aldrig.

Det som framförallt har saknats är kvalitetssäkring och leverantörsutveckling. Något som stora upphandlande företag som bl.a. Ericsson har arbetat med i decennier tycks vara fullständiga nyheter i kommuner och landsting – även på Gotland. Det är rent ut sagt inte konstigt att det skiter sig. De offentliga upphandlarna tycks länga ha gått i tron att företag per automatik levererar tjänster av toppklass. Surprise! Så är det inte. Det är helt upp till den som handlar upp tjänster att styra kvalitet på utförande.

Nu har folk fått upp ögonen för problemen. Förhoppningsvis leder det tids nog till förbättringar i kommunernas och landstingens upphandlingsprocesser – och därmed till högre kvalitet på de tjänster som handlas upp. Förhoppningsvis leder det inte till att man slutar handla upp välfärdstjänster från privata utförare. Rätt upphandlat finns det stor potential att både minska kostnader och höja kvalitet.

Några artiklar om problemen med offentlig upphandling:

Helagotland.se/TT: Dålig kontroll vid upphandlingar

SVD Ledare: Dålig upphandling ett nedköp

Bäst före datum?

I helgen pratade jag med en vän om mitt politiska engagemang, och vi kom in på hur länge man bör eller kan verka som politiker. Jag har tidigare funderat i de banorna – när ska jag lägga av. Jag har då kommit fram till att det blir nog en mandatperiod till efter den här (om jag får väljarnas förtroende), och sedan får det vara nog – av många skäl. Jag har sett så många exempel på hur makten korrumperar och förstör tidigare vettiga människor och jag skulle hata mig själv om jag föll i samma fälla. Jag har redan sett vissa signaler hos mig själv att jag är kapabel till att medverka i beslut som är fel, men en del av ett maktspel.

Jag har nu kommit fram till att jag måste ta mig en allvarlig funderare på om inte denna mandatperiod blir min sista. Jag har fortfarande engagemanget på topp, jag är inte för korrumperad, och jag har ännu inte försummat min familj alldeles för mycket. Om tre år kan jag dra mig tillbaka från politiken med gott samvete efter att ha fullgjort min ”politiska värnplikt”. Om tre år är yngsta dottern 8 år. Min son är då 13 år. Det är kanske dags då att ge min familj all tid som jag inte ägnar på jobbet innan barnen blir så stora att de inte VILL ägna tid med mig. 

Ja, den som lever får se. Vad beslutet blir får mogna fram. Helt klart är att jag inte tänker sitta min 6:e mandatperiod när jag är 60. Det finns så många andra som är så duktiga, och det känns helt orimligt att jag ska sitta och hålla upp en plats i över 20 år.

Och ni som har suttit i över 20 år, ta det här som en känga. Det är få av er som gör ett bra jobb i regionfullmäktige och i nämnder. Men det finns som alltid undantag. Några supermänniskor finns det, som har lyckats hålla kvar både engagemang och moral.

Att vara folkvald är ingen rättighet, det är ett tidsbegränsat hedersuppdrag.

Satsa på barnen – ta bort stödet till mindre skolor

Idag skriver jag på insändarsidan i Gotlands Allehanda om att stödet till de små skolorna måste tas bort.

Jag tror att det är oerhört viktigt att vi återigen tar upp frågan om vi ska lägga resurser på de små skolorna, som ofta inte heller är det bästa för barnen. Vi får nu tydliga signaler både från föräldrar, lärare och rektorer om att de små skolorna inte håller måttet. Tyvärr vågar de som är kritiska till de mindre skolorna inte öppna munnen, då de är rädda att bli ”stämplade” som landsbygdsfientliga. Därför är rektorernas initiativ här väldigt bra, och jag väljer att tydligt gå ut och stödja det. Skälet är väldigt enkelt. För det första har vi som vuxna ett ansvar att se till att alla Gotländska barn får bästa möjliga start på livet. För det andra tror jag att det på sikt är en överlevnadsfaktor för hela Gotland att vi har ett bra skolväsende.

Hela artikeln här:

Ett antal rektorer på Gotland går nu ut och uppmanar barn- och utbildningsförvaltningen att återigen börja se över de mindre skolorna.

Jag stödjer fullt ut rektorernas uppmaning. Skolorganisationen på Gotland klarar idag inte av att leverera en fullgod utbildning till alla barn och ungdomar, och med kommande besparingar kommer möjligheterna att bli ännu sämre. De som får ta första smällen är de mest utsatta eleverna, de som är i behov av extra resurser. För Folkpartiet är resultaten redan nu på en oacceptabel nivå, med var tionde elev som inte ges tillräckligt stöd för att klara grundskolan.

Det är trevligt med små skolor nära hemmet, och det kan också vara värdefullt för bygden med en skola. Vi får dock inte glömma vilket syfte vårt skolsystem ska uppfylla. Skolan ska i första hand varken bidra till landsbygdsutveckling eller uppfylla föräldrars önskemål om kort skolväg. Skolan ska bidra till att ge ALLA barn som växer upp på Gotland bästa möjliga start på livet.

De små skolorna har idag svårt att hänga med både elevsocialt och kunskapsmässigt trots ekonomiska extratillskott. Gotland är idag den kommun som lägger mest resurser per elev, men resultaten ligger ungefär i mitten bland kommunerna. Vi prioriterar med andra ord skolverksamheten ekonomiskt, men sviker ändå många barn som inte får fullgod undervisning. Så länge vi inte kan ge alla barn det bästa ska vi inte lägga pengar andra- eller tredjehandssyften. Barn får inte komma i kläm för att fega politiker inte vågar fatta beslut som egentligen är självklara.

Folkpartiet ställer mycket höga krav på skolledare och lärare att leverera det bästa till våra barn. Då måste vi också ge dem förutsättningar att klara sitt jobb. Avskaffa systemet med extra stöd till mindre skolenheter.

Respit för ungdomsgården i Vibble

Kultur- och fritidsnämnden beslutade idag att skjuta upp nedläggningen av ungdomsgården i Vibble. Artikel på helagotland.se här. Man får nu respit till i sommar för att hitta alternativa lösningar tillsammans med föräldrar och ideella organisationer. I ambitionen att hitta alternativa lösningar tycks det också finnas ett hot – hittas inga alternativa lösningar stängs gården i Juni 2012.

Med andra ord en god nyhet och en dålig nyhet. Den goda nyheten är att föräldrar och ungdomar i Vibble/Västerhejde får det de har bett om – respit och en utredning.

Den dåliga nyheten är att utredningen tycks ha inriktningen budgetlösning med ett starkt ideellt inslag. Det är i sig inget fel i att använda ideella krafter, men jag är osäker på hur det fungerar med just ungdomsgårdsverksamhet. Vad händer när de ideella krafterna tröttnar? Och är inte en av grundtankarna med en ungdomsgård att ge ungdomar ett alternativ till hemmet och föräldrarna?

Nu får vi se var processen tar vägen, och framförallt, hoppas att förvaltningen och den rödgröna majoriteten lyssnar på föräldrar och ungdomar under processens gång. Om det inte redan har gjorts bör initiativet i Lärbro, där Fusk Ungdomsgård drivs i Röda korsets regi utvärderas. Har det fungerat bra i Lärbro? Hur ser kvalitén på den verksamheten ut?

Bygg student- och lärarbostäder på Holmen

När Anders Hallberg, rektor för Uppsala universitet var här tidigare i veckan lyftes behovet av attraktiva bostäder både för lärare och elever upp. Jag och Anna Hrdlicka, moderaterna började genast diskutera om det inte vore lämpligt att börja planera för detta på Holmen i Visby hamn. Möjligtvis hörde Per Edman, vänsterpartiet vår diskussion, eller också fick han precis samma idé. I dagens Gotlands Allehanda skriver han i alla fall om det på insändarsidan.

Det skulle ju vara väldigt bra om vi fick en politisk enighet om att, när framtiden för högskolan klarnar, påbörja planarbetet för att utöka Campus Visby. Att Region Gotland hänger med på den offensiva satsning som kan bli verklighet om HGO blir en del av Uppsala universitet är oerhört viktigt. Det har hittills varit svårt att locka hit lärare och doktorander till högskolan, men med Uppsala universitets namn, och boende i anslutning till Campus med havsutsikt skulle det bli betydligt lättare.

Janica prioriterar fel

Idag har GT en lång intervju med Kultur- och fritidsnämndens ordförande, Janica Sörestedt (S). Det är bra att man låter personen Janica komma till tals nu när konflikten runt Ungdomsgården i Vibble blåser som värst. Det är lätt att glömma att det också finns människor med känslor bakom beslut som ibland är väldigt tuffa, både för de som berörs av besluten och de som tar besluten.

Jag vet att Janica är en bra människa som vill väl. Samtidigt måste jag som oppositionspolitiker, och framförallt med den agenda jag och Folkpartiet gått till val på kritisera beslut som jag anser vara felaktiga.

I intervjun belyser hon vad som var grunden till beslutet

- Av två onda ting valde vi att lägga ned i Vibble, främst för att det är ett socioekonomiskt mer stabilt samhälle. Vi bedömde att Lärbro, som det ser ut idag, har ett något större behov, säger hon.

Hon säger också att hon helst inte vill lägga ner några fritidsgårdar alls, utan istället satsa på ungdomar.

Det är här någonstans som jag hajar till. Att vilja satsa på ungdomar, men samtidigt lägga pengar på inköp av löskonst, lämna anslag till studieförbund till VUXNA orörda, fortsatt satsa 70% av kultur- och fritidsnämndens budget på kultur – det rimmar illa med orden att vilja satsa på ungdomar. Med obegränsad mängd pengar, något som Socialdemokrater ofta behöver för att kunna genomföra sina visioner är det inga problem att satsa på ungdomar. Men när man – som politiker oftast måste – välja, då försvinner ungdomsgårdar.

Samtidigt som man lägger ner ungdomsgårdar finns en oerhörd passivitet hos majoriteten vad det gäller att effektivisera verksamhet. Som relativt insatt i regionens verksamhet vet jag att det finns stora rationaliseringsvinster att göra på många håll. Det saknas fokus på resultat, det saknas fokus på kundnytta och det saknas styrning på väldigt många håll. Genom att börja i den änden kan vi ge gotlänningarna MER verksamhet för pengarna, inte MINDRE.

Hur det ser ut i kultur- och fritidsförvaltningen vad det gäller verksamhetseffektivitet vet jag inte riktigt. Janica antyder i intervjun att man gjort vad man kan. Då får man börja prioritera. Politik handlar om att prioritera, och här är har Janica prioriterat bort ungdomar. Våga stå för det!

Debatt om Vibble ungdomsgård

I går skrev Mats-Ola Rödén (FP) en insändare om hur kortsiktigt och illa genomtänkt det är att lägga ner Vibble ungdomsgård. Idag svarar Janica Sörestedt och Hanna Lenholm. I svaret erkänner man att att man ”tvingades av rent ekonomiska skäl att fatta beslut om en besparing”. Man kallar det att ta ansvar. Det tråkigaste med Janicas och Hannas svar är att det antyder att man inte avser ändra sig i första taget.

Jag anser fortfarande att man inte kan fatta ett sådant beslut på så lösa beslutsunderlag. Jag är också övertygad om att det finns gott om andra besparingar att göra, besparingar som inte slår mot barn och ungdomar.

Vi får se vad som händer nästa vecka. Under tiden förbereder jag hur frågan ska tas upp på regionfullmäktige den 28:e november.