Vart är folkpartiet på väg?

Jan Björklund valdes i fredags till ny partieledare för folkpartiet.

Jag hörde delar av Björklunds linjetal och även en intervju på SVT24 och måste säga att han gick rakt på sak som ingen borgerlig partiledare har gjort på mycket länge. Han nämnde också något mycket viktigt under intervjun, som visar att han har förstått varför regeringen har sådana problem med opinionssiffrorna: ”Vi har genomfört mycket, men vi lyckas inte förklara varför”.  Han nämnde också, apropå de dystra opinionssiffrorna, att han inte kan låta politiken styras av opinionen, utan att han driver den politik som baserat på det liberala idéarvet är bäst för Sverige. Jag tror att Björklund kan bli det lyft som folkpartiet behöver MEN….

Frågan många ställer sig är vilken väg Björklund kommer att slå in på. Många talar i termer om höger-vänster, där den ”socialliberala” falangen skulle ligga till vänster, och de mer klassiskt liberala skulle ligga till höger. Det talas också om kravliberalism, som ett nytt påfund som bl.a. Jan Björklund ligger bakom. För att förstå hela bilden om vart folkpartiet står, och vart partiet är på väg behövs ytterligare en dimension i höger-vänster skalan, och där är ”The political compass” ett utmärkt verktyg. Förutom den klassiska ekonomiska höger – vänsterskalan finns där även en social skala som tar hänsyn till individen och livsstilsfrågor. Skalan visar graden av personlig frihet – från liberal till auktoritär.

Folkpartiets vandring på denna skala är inte åt höger som många påstår, utan uppåt längs den vertikala axeln mot en mer auktoritär hållning. Nedan har jag försökt plotta in de Svenska partierna, och även illustrerat den förflyttning som Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna har gjort de senaste åren. Den gröna punkten illustrerar var mina åsikter placerade mig när jag gjorde testet på politicalcompass.org.

Den förflyttning som Folkpartiet har gjort, och som manifisteras genom valet av Jan Björklund som partiledare oroar mig en aning. Det innebär inte bara att min kompassriktning inte riktigt stämmer överrens med Folkpartiets, utan också att Sveriges enda liberala parti är på väg i en riktning från att vara en försvarare av personlig frihet och liberalism mot en mer auktoritär, konservativ hållning. Istället för att tro på individens förmåga att fatta rätt beslut (en klassisk liberal hållning) går folkpartiet mot styrning, reglering och krav. Jag säger inte att det inte behöver ställas krav ibland, men när det är på väg att bli det centrala budskapet i politiken för ett liberalt parti är frågan hur länge partiet kan kalla sig för liberalt.

Jag tror att det fortfarande finns tillräckligt med frihetskämpar kvar i Folkpartiet för att ha hopp om framtiden även om det ser bekymmersamt ut just nu, och jag lovar att kämpa hårt för att driva partiet tillbaka till den liberala fjärdedelen av ”kompassen”. Jag tror också att Jan Björklund är tillräckligt mycket av modern lyssnande ledare för att kunna ta till sig av den kritik som förhoppningsvis kan komma om Folkpartiet fortsätter sin auktoritära vandring.