För andra gången blev en motion om tredelad föräldraförsäkring (1/3 till Pappan, 1/3 till Mamman och 1/3 att fritt förfoga över) nedröstat på Folkpartiets landsmöte. Jag har tidigare varit motståndare till det p.g.a. den inskränkning det skulle innebära i familjens frihet att fatta beslut i sina egna angelägenheter. Nu är jag äldre och visare, och har sett hur svårt det är att bryta mönstret att kvinnan är hemma med barnen. Arbetsgivare, vänner, släkt, ja alla förväntar sig att det är så. Konsekvensen av dessa förväntningar är ofrihet både för mannen och kvinnan. Mannen som kanske skulle vilja vara hemma längre med sina barn har svårt att motivera det för sin arbetsgivare, sina kompisar och kanske t.o.m. sin fru. Det är i många kretsar forfarande lite konstigt att mannen är hemma mer än 1-2 månader. Och kvinnan i 25-40 års-åldern har alltid ett underläge vid anställning eller befodran, då en arbetsgivare alltid måste ta med i beräkningen att hon kommer att vara hemma 1-1,5 år.
Alltså, inskränkning av frihet motiveras med mer frihet. Det är en svår balansgång ibland.
Nu valde dock deltagarna på landsmötet att rösta ner motionen, kanske för att inte stöta sig för mycket med de andra partierna i Alliansen. Det var synd. Folkpartiet har halkat efter på jämställdhetsområdet. Jag får hoppas att Jan Björklunds uttalande “–Den tid då feminismen överläts åt tokstollar på vänsterkanten måste vara över” inte bara är tomma ord. Det är ju verkligen dags att ta över feminismen från tokstollarna på vänsterkanten.
Förädraledig
Arkiverad under: Folkpartiet, Jämnställdhet
