Gotlands tidningar slår upp med stora rubriker ”Vården är den stora förloraren” i samband med Gotlands kommuns budget för 2009. Den av alliansmajoriteten framtagna budgeten innehåller mindre pengar till alla förvaltningar, men tvärtemot vad som framgår i tidningen är det de små förvaltningarna som statsarkitektkontoret, kultur- & fritidsförvaltningen m.fl som får de största procentuella besparingarna, i vissa fall på upp till 2,5%. Sjukvården och skolan klarar sig med drygt 1% i besparingsbeting. Att slå upp så stora rubriker för så små besparingar är kanske lite överdrivet.
Något som det däremot borde skrivas mer om är varför SAMTLIG verksamhet i Gotlands kommun utom primärvården är betydligt dyrare än samma verksamhet i jämförbara kommuner. Alltså inte storstadsområden, utan just jämförbara kommuner.
Nu verkar det som om våra kommunalråd äntligen har tagit fasta på detta, och kommer framöver att följa upp dessa jämförelsetal noga. Det finns ju ingen anledning att gotlänningar ska betala MER för sjukvård, skola, bygglov, avlopp m.m. än övriga Sverige.
Att dessa besparingar kommer nu är bra, men de skulle ha kommit tidigare. Redan i början på mandatperioden skulle tuffare krav ha stälts på de olika förvaltningarna. Nu är det i elfte timmen, och framtvingat av lägreskatteintäckter.
Kom ihåg att mer pengar inte betyder bättre kvalitet. Mindre pengar behöver inte heller betyda sämre kvalitet. Det är nu hög tid för de olika förvaltningarna att börja jobba med ständiga förbättringar, eliminering av slöseri i verksamheten, utveckling av sina processer och att se över hur effektivt personalen utnyttjar sin arbetstid. Det är inte att göra rätt saker vid rätt tidpunkt, och att utnyttja hela sin arbetstid som gör att personer blir utbrända och sjukskrivna, det är otydlighet och dåligt organiserad verksamhet som tär mest på folk.
Att ledarskapet inte fungerar, och att ingen som helst medvetenhet finns varken bland ledning eller personal inom sjukvården visar uttalanden som dessa:
- Det är väldigt, väldigt kortsiktigt. Vården kommer att bli sämre, och i det långa loppet kommer det att bli dyrare för samhället. Det här kommer att leda till massor av sjukskrivningar bland personalen, säger hon.
Ann-Christin Kullberg säger att situationen är allvarlig.
- Det är jättetrist. Jag hade hoppats att vi skulle få åtminstone ett år utan besparingar, suckar hon.
Det är sorgligt att läsa ovanstående i tidningen, och det gör mig också tveksam till hur sjukvården egentligen kommer att klara ut detta. Det finns en risk för kvalitetsförsämring, och det finns en risk för fler sjukskrivna. Jag måste tillägga att jag känner djupt med personalen inom framförallt sjukvården, men också skolan som i mångt och mycket lider under dåligt ledarskap, och inte vet hur de ska reda ut en situation med mindre och mindre pengar, och högre och högre krav. I de flesta (icke kommunala) verksamheter finns en vana och en drivkraft både från ledning och personal att ständigt sänka sina kostnader, och samtidigt höja kvalitén på tjänster eller produkter. Sjukvården på Gotland (och framförallt lasarettet) har lång väg att gå innan man är där, men någonstans måste man börja.
Som illustration till den verksamhetsutveckling som måste till visar jag en av de många verktyg som finns inom området: PDCA-cirkeln.
