Bäst före datum?

I helgen pratade jag med en vän om mitt politiska engagemang, och vi kom in på hur länge man bör eller kan verka som politiker. Jag har tidigare funderat i de banorna – när ska jag lägga av. Jag har då kommit fram till att det blir nog en mandatperiod till efter den här (om jag får väljarnas förtroende), och sedan får det vara nog – av många skäl. Jag har sett så många exempel på hur makten korrumperar och förstör tidigare vettiga människor och jag skulle hata mig själv om jag föll i samma fälla. Jag har redan sett vissa signaler hos mig själv att jag är kapabel till att medverka i beslut som är fel, men en del av ett maktspel.

Jag har nu kommit fram till att jag måste ta mig en allvarlig funderare på om inte denna mandatperiod blir min sista. Jag har fortfarande engagemanget på topp, jag är inte för korrumperad, och jag har ännu inte försummat min familj alldeles för mycket. Om tre år kan jag dra mig tillbaka från politiken med gott samvete efter att ha fullgjort min “politiska värnplikt”. Om tre år är yngsta dottern 8 år. Min son är då 13 år. Det är kanske dags då att ge min familj all tid som jag inte ägnar på jobbet innan barnen blir så stora att de inte VILL ägna tid med mig. 

Ja, den som lever får se. Vad beslutet blir får mogna fram. Helt klart är att jag inte tänker sitta min 6:e mandatperiod när jag är 60. Det finns så många andra som är så duktiga, och det känns helt orimligt att jag ska sitta och hålla upp en plats i över 20 år.

Och ni som har suttit i över 20 år, ta det här som en känga. Det är få av er som gör ett bra jobb i regionfullmäktige och i nämnder. Men det finns som alltid undantag. Några supermänniskor finns det, som har lyckats hålla kvar både engagemang och moral.

Att vara folkvald är ingen rättighet, det är ett tidsbegränsat hedersuppdrag.