S-krisen blir allt värre. Jonas Morian, S-märkt skribent skriver här om hur S-höjdare undviker att ge Juholt stöd.
Personligen skulle jag bli väldigt förvånad om Juholt sitter kvar särskilt länge. Socialdemokraterna genomlider, precis som Eva Bofride skriver på ledarsidan i Gotlands tidningar fortfarande av en stor brist på självinsikt. Först när självinsikten infinner sig kan partiet påbörja vandringen tillbaka. Frågan är bara när och om den gör det. Om inte är socialdemokraternas saga i Sverige all. Bara de mest inbitna hardcoresossarna kommer att klamra sig fast vid vad som en gång var.
Trots att jag inte tror på socialdemokratin som utvecklare av dagens samhälle sörjer jag lite partiets ovärdiga fall. Jag kommer från en familj som höll socialdemokratin högt, och flera av mina äldre släktingar födda i början av 1900-talet kunde tack vare dåtidens socialdemokrater få chansen att leva ett bättre liv. Men var tid har sin ideologi. Socialdemokratin behövdes i industrialismens Sverige. I dagens globaliserade värld behövs något annat. Jag ska nog inte sörja alltför mycket.
