Stora Torget

Igår gick jag och Mats-Ola Röden runt Stora Torget för att lyssna på hur företagare har upplevt ombyggnaden, och vad de tycker om resultatet nu när det börjar bli färdigt.

Stora Torget, nästan färdigt nu.

Vi kunde efter att ha lyssnat på både affärsinnehavare och restaurangägare konstatera bl.a. följande:

• De har fått information i rätt stor omfattning, men den har ibland varit felaktig vad det gäller både tider för åtgärder, avspärrningar m.m och den slutliga utformningen. Detta har påverkat omsättning i varierande omfattning, men för vissa har det varit väldigt tufft. Det upplevs att de som försökt samarbeta med projektledningen och följa de direktiv som getts har drabbats hårdast.
• Dialogen har uteblivit. Det upplevs inte som om Regionen har lyssant på företagarnas synpukter. I vissa fall har man upplevt en avfärdande attityd.
• Slutresultatet följer inte ritningarna. T.ex. har en passage mellan kalkstensmurarna blivit betydligt bredare, vilket har inneburit att en bar som byggts delvis har hamnat mot allmän mark.
• Samordning/dialog mellan projektledning, stadsarkitekt, miljö- och hälsoskyddskontor och länsstyrelsen upplevs som dålig, vilket har drabbat restaurangägare. Tänkta lösningar har inte fungerat.
• Många har svårt att se vad de stora tomma ytorna ska fyllas med. Här finns dock gott om ideer. Man ser möjligheter till bouleplan, lekplats för barn m.m.
• Vissa boende och övriga flanörer tycker att slutresultatet ser bra ut.

Det går att dra många lärdomar av hur processen har fungerat, och jag hoppas att inblandade gör det. Det viktigaste nu är dock att tänka framåt. För det första måste de problem med uteserveringarna som fortfarande kvarstår lösas. Sedan gäller det att lyssna på företagargruppen runt Stora Torget. Hur kan torget utvecklas framöver?

Vad gör en turist när det regnar?

Igår när jag kom hem var det fullt hus. Kompisar från Stockholm som hyr en stuga i Roma, och deras barn hade flytt undan regnet och nu satt barnen parkerade framför varsin dator medan de vuxna pustade ut i soffan. Efter shopping på Öster och lunch på Max hade listan över potentiella aktiviteter för en barnfamilj en regnig dag på Gotland tagit slut. De hade till och med tittat på att boka om båtbiljetten och åka hem några dagar tidigare.

Mycket av turismen på Gotland är uppbyggd efter mallen att det ska vara fint väder. När det inte är det fallerar allt. Och det är ju väldigt onödigt. Det finns ju så mycket att göra på Gotland även regniga dagar. Vad gör turistnäringen åt det? Vart är aktivitetstipsen för regniga dagar? Allt man ser i turistbroshyrer och i reklam är ju männsikor som gör olika saker utomhus i strålande solsken.

Nu har min fru, som är ledig satt in akuthjälp. Idag åker hon med dem till Fornsalen, och på kvällen blir det eventuellt sightseeing i Väskinde.

Vad är Gotlands bästa?

På många håll kommer det nu uppmaningar att politiker måste bortse från partipolitik och börja se till Gotlands bästa istället. Jag förstår och samtidigt förstår inte den uppmaningen. Att många politiker inte har Gotlands bästa för ögonen alla gånger är helt klart. Däremot handlar det i dessa fall inte om partifärger eller partipolitik.

Om alla visste, och hade samma bild av vad som var Gotlands bästa i alla lägen skulle det vara enkelt. Tyvärr är det inte så. Det finns väldigt många olika åsikter om vad som är Gotlands bästa. Partiväsendet är till för att samla människor med liknande åsikter om världens, Sveriges och Gotlands väl och ve. För att komplicera bilden ytterligare är det ju t.o.m. så att det finns skilda åsikter om vart man ska dra gränsen. Hur viktigt är Sveriges bästa? Europas bästa? världens? i relation till Gotland. I Folkpartiets liberala ideologi finns den globala helhetssynen inbyggd – att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma förutsättningar oavsett vart de är födda. Detta gör t.ex. att Folkpartiet har en annan syn på att skydda den egna marknaden än ett intresseparti för lokala livsmedelsproducenter – Centerpartiet. Hur ska u-länder utvecklas om vi i västvärden inte köper deras varor?

Att partierna på Gotland skulle enas kring viktiga frågor vad det gäller Gotlands utveckling är varken realistiskt eller särskilt bra för Gotland. Utveckling sker ju oftast när olika åsikter gnuggas mot varandra. Det är när människor är oense som de bästa ideerna kommer fram. Det man kunde önska sig är dock en mer renhårig politisk arena. Idag är överdrifter, låsta positioner och hårklyverier vardagsmat i den gotländska politiken. Detta gynnar varken den politiska debatten eller Gotland. Visst behöver de gotländska politikerna skärpa sig, men oenigheten måste bestå, för utvecklingens skull.

Möten, möten, möten

Ikväll var det återigen ett politiskt möte, denna gång med Folkpartiets pressgrupp. Så här såg jag ut då:

Det är oftast relevanta, intressanta möten av olika slag. Problemet är bara att de innebär att jag måste välja bort något annat, oftast att vara med min familj. I morgonkväll är det också politiska aktiviteter som jag måste ägna mig åt istället för den cykeltur runt Väskinde som sonen gärna ville att vi skulle göra. Jag förstår att så många mitt i livet väljer bort politiken. Engagemanget finns, men inte tiden.

Jag har försökt att få till mer ”flexibla” möten för att man ska slippa vika en hel kväll, t.ex. telefonmöten med inläsning innan eller att helt skippa mötet och försöka lösa saker över mail istället. Resultatet är hittills väldigt dåligt. Att syssla med politik ger mig väldigt mycket tillbaka, om det inte var så skulle jag inte kunna ägna så mycket tid åt det, men alla måsten med flera kvällsmöten varje vecka är tungt. Jag tror att det är något partierna måste jobba med för att få fler unga och medelålders att engagera sig. Risken är annars att politik elitiseras mer och mer, och till slut är det bara de mest engagerade som orkar hålla på.

Så trist

Ibland när jag läser ledarsidorna måste jag bara ta en djup sorgsen suck. Det jag vill se är en skarp, engagerande diskussion och bra argument. Ibland ser man motsatsen - en slapp partiboksstyrd text. Idag skriver fackpampen Linus Gränsmark om beslutet att ta tillbaka äldreboendet Pjäsen till kommunal regi. Det finns mycket att säga om det beslutet, både för och emot. Linus kommer dock inte med något nytt, utan upprepar bara det som Hanna Westeren redan har sagt, och avslutar med att likt en partimegafon basundera ut:

Nämnden har varit förutseende och tagit ett berömvärt samhällsansvar. Det borde alla som är rädda om välfärden hålla med om.

Det är tråkigt med alla dessa karriärister som inte tänker själva, utan i jakt på positioner och med rädsla att stöta sig med någon högre i hierarkin maniskt repeterar partipoken. Det finns exempel på sådana i alla partier. Det värsta exemplet är Tobias Billström (M), vår migrationsminister, som tagit sig ända till regeringen. Här på Gotland har vi Linus Gränsmark och några till som har svårt att tänka själva. Oavsett nivå eller parti är det lika tråkigt.

Å andra sidan blir man ibland glatt överraskad när man läser ledarsidan. En som ofta skriver vasst och smart är Meit Fohlin, som framförallt inom skolan och även andra områden har bra och intressanta analyser. Att hon ofta kritiserar Jan Björklund får jag stå ut med. En annan favorit är Jonas Nicklasson, som med skärpa och en personlig touch beskriver aktuella skeenden. Keep up the good work.

Motion om sommarfesten

Jag lämnade på måndagens regionfullmäktige in en motion om Landshövdingens och Regionens sommarfest. Det var tydligen intressant för media eftersom Gotlands Allehanda slog upp det på förstasidan. Artikeln finns också att läsa på helagotland.se. Intressant hur stort intresse nyheter om denna fest drar till sig. Lite tråkigt blir det när man ställer det i relation till hur lite intresse den motion som jag och Lotta Jakobson debatterade på regionfullmäktige som skulle kunna göra skillnad för hundratals utsatta barn på Gotland rönte. Men så är spelreglerna. Tidningarna ska sälja, och det är inte vi politiker som ska bestämma vad journalisterna skriver om. Och tur är väl det. Vi vill ju inte ha det som i Ukraina.

Helg igen

Fullbokad helg (som vanligt). Började dagen med ett löparpass på 9 km. I eftermiddag bär det av till Eksta för ett Palestinskt bröllopskalas. Barnen är måttligt sugna på det, men det beror nog mest på deras rädsla för vad palestinsk mat kan innebära. Hoppas regnet slutar, för jag tror det blir utomhus.

Imorgon blir det Mountainbike för hela slanten då jag och några till fortsätter vår cykeltur runt Gotlands kust. Valleviken till Slite är planen för imorgon.

Regionens och Landshövdingens sommarträff

Läser listan om vilka som är bjudna på Regionens och Landshövdingens sommarfest. Konstaterar att trots kritiken tidigare år har lite hänt. Samma sommargotlänningar, samma Gotlandssocitet. Fortfarande alldels för få av de som verkligen gör saker runt om på Gotland. Var är de unga med nya idéer?

Jag ser bl.a. följande personer på listan: Bidragstagare Eva Nypelius. Beredskapsarbetare Lars Thomsson, Beredskapsarbetare (snart f.d.) Ulla Pettersson. Bidragstagare Björn Janssson. Dessutom föredettingar som Göran Persson och Jan Lundgren.

Jag skulle vilja se ett nytt grepp med denna bjudning. Bort med all s.k. socitet. In med personer från idrottsrörelsen, hembygdsrörelsen, företagare, bloggare, debattörer och annat löst folk som har idéer och åsikter. Blanda upp med lite politiker och se vad som händer. Alternativet är att skippa denna bjudning som är en sorglig kvarleva från ett klassamhälle vi inte längre vill ha.

Skolavslutning

I gårkväll var det skolavslutning i Väskinde skola för de två äldsta. Himla praktiskt att ha det på kvällen så man slipper ta ledigt från jobbet. Här är några bilder på sommarglada barn:

Glad att sluta 4:an

 

Glad att sluta 2:an, med munnen full av maräng.

Dagisbarn, men glad i alla fall

 

Oregelbunden aktivitet

Kollade igenom bloggarna på min länklista, som är de politiska bloggare jag har hittat på Gotland. Kan konstatera att aktiviteten lämnar en hel del övrigt att önska. Vissa har inte uppdaterat på över ett år. En blogg var borta, vilket kanske är bättre om man ändå inte skriver något. Lena Celion lägger mest in pressmeddelanden och debattartiklar – lagom upplyftande. För min egen del kan jag konstatera att jag är en periodare. Vissa perioder har jag ingen inspiration och det känns väldigt trögt att klämma fram minsta lilla ord. Andra perioder är jag väldigt produktiv, och skriver om allt och inget.

Jag tror att bloggande är ett bra sätt för poltitiker – även fritidspolitiker som jag att kommunicera. Även om det mest blir enkelriktad kommunikation – det är ofta ont om kommentarer även om möjligheten finns – så är det ett friare sätt att kommunicera än via pressen.

Annars upplever jag att Facebook och även Twitter är ett betydligt mer aktivt sätt att kommunicera på. Här blir det ofta tvåvägskommunikation och livliga diskussioner. Möjligtvis kommer dessa två sociala medier mer och mer att ersätta bloggandet. För min del kommer jag att fortsätta med alla tre av dessa verktyg. Var och en fyller sin funktion.